Du har ett ansvar i livet

Vaknade alldeles för tidigt (med tanke på hur sent jag somnade) av Jockes väckare. Försökte somna om men det visade sig vara omöjligt för även om solens strålar inte hittar in genom sovrumsfönstret så gör det härliga ljuset mig så pigg och glad! Bara att kliva upp då och påbörja dagens agenda... ; )

♥ Sola 
♥ Jogga
♥ Skriva klart protokollet
♥ Ta hand om tvätten
♥ Skicka in papper till FK
♥ Byta gardiner
♥ Ta hand om blommorna

Solen lyste, skulle klippa mig och sen shoppa med mams - som upplagt för en bra dag med andra ord. Blev det så tror ni? Icke!

Vaknade alldeles för tidigt till att börja med och var jättetrött när jag gick till frisören men väl där var allt som en dans på rosor. Man blir alltid så trevligt bemött och omhändertagen, det är en underbar miljö och min frisör Rebecka är en mästare, annat kan man inte säga. Blev jättenöjd men fick lite ångest när jag bränt 1800 kr på besöket ... Ja jag vet - jag är inte riktigt klok! Till mitt försvar kan dock sägas att jag köpte schampo, balsam och inpackning också. Och att klipnningen helt klart är värd pengarna för det blev jättefint! : )
Ångesten ja - den infinner sig som ett brev på posten varje gång jag gör av med mkt pengar...

Gick hem för att byta lite kläder för att sedan gå till Soo Shim och hämta några fakturor. Vad händer? Jo, precis när jag slår igen dörren inser jag att nycklarna ligger i min jackficka tillhörande jackan som jag inte har på mig utan den som hänger på kroken i hallen, på andra sidan den låsta dörren... : (  Messade Jocke i hopp om att jag skulle kunna få ta hans nyckel och gick sedan iväg. Kände hur irritationen trots allt  växte och fort gick det att ta sig till Soo shim, med ilskan som värsta raketbränslet!

På väg tillbaka blev jag hungrig också och så ringde mams och berättade att hon snart var i stan och inte alls var intresserad av att äta ngt. Då höll jag på att bryta ihop, för utan mat funkar jag inte, men när jag väl träffade gulle-mamsen så lyckades jag mirakulöst nog ta mig i kragen och vara någorlunda sällskaplig. Fick låna pengar av henne till mat och så fort vi sagt adjö så skyndade jag mig till Kåffe In och beställde tomatkycklig-macka. Aldrig har väl en smörgås smakat så bra som då. : )

I stil med lagen om alltings jäklighet ringde Jocke precis när jag fått in maten och skulle börja äta - då hade HAN tid... *suck* På vinst och förlust sa jag att han fick ringa vid nästa rast istället vilket gullungen också gjorde. Hurtade dit till hans jobb och hämtade nycklarna, pussades lite och var glad igen. ; ) Tack älskling!

Vilken befrielse att sen få komma hem, hem till ens egen dator, till sängen, väskan och framförallt - NYCKLARNA!!! ; )

Är funktionär och jobbar i kiosken under galan vilket innebär att så länge folk inte köper en massa godis och korv under uppvisningarna så har jag första parkett! Helt klart värt eftersom det är så fantastiskt bra uppvisningar... jaa, inte alla då men undantaget jodon och shootfightingen så är det en förstklassig gala ( i mina amatörögon sett).
Lite partisk är jag kanske när jag säger att ju jutstun är en av de bästa men få hade så bra musik och var så tajmade igår som mina favvo-killar Jocke, Johan, Johan, Micke och Joel. För övrigt var Kali-Sikaran bäst igår, både hysteriskt roliga och tekniskt skickliga. Men igår var det "bara" genrep - det är idag det gäller! ; D

Good luck, guys!

Så var det igår kväll när jag kom hem efter en lång dag med både jobb och kamsportgala - det fanns verkligen inga krafter kvar... : ( 
Det tar så otroligt mycket av den energi jag uppenbarligen inte har att hela tiden le och vara glad, trevlig, hjälpsam, organisatorisk, fixande... trots att jag helst skulle vilja krypa in i mitt skal och gömma mig för omvärlden för att samla kraft.
Nu är det inte så att jag genomled gårdagen direkt, hade faktist en riktigt bra och rolig dag på jobbet, och galan var oxå riktigt kul men problemet är att jag uppenbarligen inte orkar med både och. När jag kom hem var jag så färdig att tårarna började rinna så fort Jocke började prata med mig... Det är så orättvist att det är han som får ta smällen, att det är han som får trösta och plocka ihop pussslet Linda när det fallit i bitar. Han är så snäll och tröstande, har alltid ett enormt tålamod så just därför borde han alltid få se den glada och positiva Linda, som ser möjligheterna och inte problemen... Det känns trist för att uttrycka sig milt... 
Hur lång tid ska det behöva ta att bygga upp styrkan igen? Och varför är det så svårt att tillåta sig själv att gå undan? Dagens bästa: ett varmt bad (15 år sen sist) och att sen få krypa ihop i Jockes knä och somna där... : )

Har varit på stan och shoppat idag men för en gångs skull så blev det inte mkt handlat. Hade bl.a. planerat inköp av 2-3 tunikor från Gina Tricot men efter Jockes förmaning i onsdags ( = "shoppa kläder för max 300 kr i mars") så blev jag så velig, kunde inte bestämma mig för vilken jag ville ha så det blev ingen... bra för plånkan, mindre kul för garderoben.

Dagens inköp:
* Hudkräm, Normaderm från Apoteket (kanonbra och doftar gott)
* Gardiner, ljusturkosa paneler från Indiska (inflyttningspresent från mams och paps - tack! : )
* Miniatyr-Buddha, från Indiska, present till Jocke (tyckte att de påminner om varandra ; )
* 3/4-dels mjukisar, svarta från Stadium (kostade mig endast 18 kr - ett riktigt kap!)
* Street skor, vita Nike från Intersport (även dessa kan klassas som kap, halva priset = 400 kr fick jag ge för dom)

Alla som känner mig förstår vilken bedrift detta är, att jag lyckats begränsa mina inköp en lönedag till ovanstående fem saker menar jag. Brukar ju vara duktig på att shoppa men kom helt av mig idag. Hittade dock en hel del grejer som jag är lite sugen på men.... näe... inte nu... Hmmm, det skulle vara skorna till Jocke då - svarta Adidas Goodyear - mkt snygga och han behöver verkligen nya, tro mig! Kanske de turkosa kuddarna från Åhlens oxå, och vid närmare eftertanke de bruna krukorna... och lite nya växter...  och... ; D

Puss!

Jocke "Buddha" Lundgren ; )

I morse när väckaren ringde 06:20 klev jag raskt upp, sprang ett varv i duschen, gjorde mig snabbt (allt är relativt, snabbt för mig menar jag) i ordning och skyndade mig iväg till jobbet bara för att där få veta att jag faktist jobbar eftermiddag idag och inte börjar förrän 15:15... *suck* Bara att trasksa hem igen då... Har som haft på känn att en sån här grej skulle hända för jag är inte så duktig på att kolla schemat nu för tiden men det är ju ändå lite surt att kliva upp så tidigt när man inte måste. Nåväl, löste det hela med att krypa ner bredvid söt-Jocke och fortsätta sova... ; )

... ledsen för att det finns så mycket ondska i världen och på närmare håll än man tror, än jag tror... blåögda jag...
Ibland önskar jag att jag fötts med en pansarrustning som skyddat mig från allt ifrån renodlad ondska till sånt som bara är en enkel dumhet, en förflugen tanke som blev ett ord... ett ord som sårar mer än vad som förmodligen  var menat. Det är så lite som behövs för att få mig ur balans och jag tycker inte om det, tycker inte om att jag låter mig vara en så oskyddad måltavla. Tycker inte om att jag inte kan skydda alla mina nära och kära från allt ont som de möter. Jag vill vara deras sköld, bana vägen för dem så de slipper allt det jobbiga... men det går ju inte!!!

var, när jag klev upp i morse, att:

• jobba
• sova
• styrelsemöte Skellefteå Ju-jutstuklubb
• födelsedagfika hos Johan
• diska/ städa skåp/ tvätta
• sova

Än så länge har jag hållit mig rätt bra efter planen, dock var det mkt tungt att stiga upp idag efter alldeles för få timmars sömn. På jobbet skrattade jag mest åt K som var min PIC idag. Hon var, om möjligt, tröttare än mig och dessutom eländigt förkyld. Detta kompenserade hon på ett hedervärt sätt med att slänga ur sig sarkasmer och andra roligheter hela dagen lång...   : D

Hade tänkt sova innan mötet men upptäckte till min fasa att det inte skulle hinnas, mötet var tidigare än jag trodde så istället var jag lite duktig och tvättade. : ) Kände mig lite bra iaf...

Mötet gick relativt smärtfritt. Vi är tre stycken som sitter på ovana positioner och det gjorde väl att mötets struktur inte var särskilt strikt, det hölls inte direkt på formaliteterna om man säger så... ; )  Sitter för övrigt som sekreterare, en post som Kicki haft i några år så jag känner en viss prestationsångest - har ju ingen som helst erfarenhet av styrelsearbete. Kicki, min nya idol, verkar dock ha huvudet på skaft och kunna regelböcker och formalia som ett rinnande vatten så jag ska se och lära och blir lika duktig som hon så blir nog det här bra... tror jag... ; )

Snart är det dags för fika hos Johan och redan nämnda Kicki - Johan blir nämligen gamling idag... hela 22 år blir han, den barnungen! Grattis grattis!

Ytterligare en sak avklarad - tårtan var kalasgod! : D Nu äterstår det bara den tråkiga städningen/disken men jag tror det får vänta till imorron - är toktrött och vill sova... zzzz...

Puss!

Ps. Har ikväll sett killarnas uppvisningsträning och de är jätteduktiga! Missa inte Kampsportgalan på lördag!

Du har ett ansvar i livet, att älska dig själv så gott du kan. Det är din enda ansvar, ditt enda uppdrag och din enda möjlighet!

Det är svårt, för dom som inte lyckas blir fulla av avund och gör allt för att du inte ska älska dig själv. De ger tex. ut tidningar med perfekta människor i, för att få dig att inse att du inte duger. De tar vara på dina tvivel och använder det när dom ska sälja bindor och rakhyvlar och deodorant.

Men lika lite som du är skyldig dom lycka är du skyldig till deras olycka. Du har bara ett uppdrag och det är att vara du. Om du inte lyckats förut kan det vara en strålande årstid att börja på.

Livet är en ensamgrej. Allting har ett slut. Påsklovet har ett slut, sommaren, en bra film har ett slut och när det är över är du ensam igen. Då och då är du ensam. Det enda du kan komma tillbaka till är ensamheten och du måste älska den, för om du gör det kan allt annat få va' hur bräckligt som helst.

Framtiden kan vara ett orosmoln. Vi får höra så mycket olika saker, vi vet ingenting och försöker måla upp scenarium och skräckexempel och troliga situationer. Där har vi nog mycket att lära av guldfisken. Den vet ingenting om framtiden, undrar inte och oroar sig inte. En guldfisk älskar sig själv. En guldfisk lever i nuet. Den har vad jag hört ett minne på fem sekunder ungefär.

Det har inte människan. Vi har ju ett fantastiskt minne, men det kan tyckas ganska meningslöst om vi ältar det istället för att bara låta det vara.

Att älska dig själv är ingen satsa på dig självgrej. Det är en du duger som du är grej. Det får inte förväxlas med egoism eller djungelns lag. Alla jag träffar, allt jag ser och allt jag hör är ju ingredienser i mitt liv. Det liv som jag är skyldig att älska och vårda. Jag är inte så bra på det men jag jobbar på det.

Ingenting är egentligen särskilt högtidligt eller glamoröst. Det blir vad man gör det till och snart har jag använt varenda högtravande klyscha som finns att tillgå. Det är underligt hur vissa meningar blir klyschor bara för dom sagts så många gånger. Hur ord blir innehållslösa, inte för dom upplevs, utan för att dom har slitits verbalt.

Det är dags att uppleva klyschorna. För det är bättre med en fågel i handen än med tio i skogen. Det är det. Man måste stå på sig och nu när kvantitet går före kvalité. De snabba klippens tid. Den hektiska kroppsfixeringens tid. Dom tomma löftenas tid. Den innehållslösa humorns tid.

Det är en tid som behöver så mycket ordspråk och klyschor över sig. Så mycket att vi snart kan börja leva efter dom, att vi snart kan älska oss själva.

"Det här är Lars Winnerbäck i Transit i P3".

Har idag ätit ohälsosamma mängder choklad! Gott men knappast nyttigt, måste verkligen
se över mina matvanor... och städa istället för att blogga. ; )