Du har ett ansvar i livet

"Måste bara få komma med en kommentar, du pratar om att lyckliga familjen inte finns. Jag är inte riktigt beredd att hålla med dig för hur definierar du då lycklig? Jag har barn som är otroligt viljestarka, vi har många små duster varje dag, men det är väl ändå inte det som avgör om vi är lyckliga eller inte. Jag tycker inte att vi är den mest perfekta familjen men jag upplever inte att vi för den skull är olyckliga. Givetvis är allt inte solsken varje dag men samtidigt har vi ju varandra och älskar varandra, är inte det lycka?"

Jag måste bara få förtydliga mig, jag pratar "lyckliga familjen" där inget någonsin är fel, alla alltid gör det rätta och ingen någonsin beter sig på "fel" sätt. Där allt är frid och fröjd, varje dag, året om... Det är den som är en myt. Och de som tror att de lever i en sådan borde öppna ögonen och se världen som den är. Den är inte rosenröd, man går inte på moln dagarna i ända. Livet är tufft, prövningar kommer med jämna mellanrum, solen skiner inte alltid... men å andra sidan - om det aldrig regnade skulle vi då uppskatta och njuta av solen? Lyckan finns men den är inte där för jämnan... och det är därför det är en så fantastisk känsla!

Som mitt älskade troll har du själv sett att fastän det regnar då och då så kan man vara lycklig. Vi har själva upplevt det, vi är älskade av våra föräldrar fastän vi inte alltid varit så snälla, vi älskar våra föräldrar trots att de, i våra ögon, inte alltid agerat som vi velat. Du själv älskar dina busfrön till barn och kanske än mer just för att de visar prov på en viljestyrka som visar att de är egna individer, kanske just för att de inte alltid gör som du vill?

Att älska och att älskas, ovillkorligt - det är lycka! (Åtminstone en sorts lycka...)