Energy level 0
Så var det igår kväll när jag kom hem efter en lång dag med både jobb och kamsportgala - det fanns verkligen inga krafter kvar... : (
Det tar så otroligt mycket av den energi jag uppenbarligen inte har att hela tiden le och vara glad, trevlig, hjälpsam, organisatorisk, fixande... trots att jag helst skulle vilja krypa in i mitt skal och gömma mig för omvärlden för att samla kraft.
Nu är det inte så att jag genomled gårdagen direkt, hade faktist en riktigt bra och rolig dag på jobbet, och galan var oxå riktigt kul men problemet är att jag uppenbarligen inte orkar med både och. När jag kom hem var jag så färdig att tårarna började rinna så fort Jocke började prata med mig... Det är så orättvist att det är han som får ta smällen, att det är han som får trösta och plocka ihop pussslet Linda när det fallit i bitar. Han är så snäll och tröstande, har alltid ett enormt tålamod så just därför borde han alltid få se den glada och positiva Linda, som ser möjligheterna och inte problemen... Det känns trist för att uttrycka sig milt...
Hur lång tid ska det behöva ta att bygga upp styrkan igen? Och varför är det så svårt att tillåta sig själv att gå undan? Dagens bästa: ett varmt bad (15 år sen sist) och att sen få krypa ihop i Jockes knä och somna där... : )
