Lite ledsen är jag nog allt....
... ledsen för att det finns så mycket ondska i världen och på närmare håll än man tror, än jag tror... blåögda jag...
Ibland önskar jag att jag fötts med en pansarrustning som skyddat mig från allt ifrån renodlad ondska till sånt som bara är en enkel dumhet, en förflugen tanke som blev ett ord... ett ord som sårar mer än vad som förmodligen var menat. Det är så lite som behövs för att få mig ur balans och jag tycker inte om det, tycker inte om att jag låter mig vara en så oskyddad måltavla. Tycker inte om att jag inte kan skydda alla mina nära och kära från allt ont som de möter. Jag vill vara deras sköld, bana vägen för dem så de slipper allt det jobbiga... men det går ju inte!!!
jag vet vad du menar vännen och jag är så ledsen att du känner så.
Men det händer ibland saker som får oss att känna så, men det är bara att gilla läget.
Det blir ibland inte bättre än så här :)
Men det är så underbartt att ha sina nära och kära då det känns jobbigt.
Sen tack så mkt för komplimangen :)
jag började känna pressen att få ut de små bilderna och NU är det gjort :)
Vet hur det kan vara med små ord som tar mer än de var menade till. Att man själv vänder på dem till det onda bara för att man själv är svag för ngt som förknippas med det ordet. Det är nog det jag är bäst på i hela världen, att feltolka ord och bli nedslagen av dem. Men man skakar av sig dem efter ett tag. För att om de var riktigt menade så hör man det igen och mer konkret. Det lönar sig inte att ta åt sig men likförbannat så gör man det. Det finns mycket runt omkring en som borde vara förbjudet att hända. Men en persons olycka kan vara den andres glädjeömne utan att det var meningen att såra den andra. För man tänker på olika sätt och det går inte att sätta sig in i andras personers tankar helt och hållet. Då skulle kan ju inte ha tid för annat om man hela tiden skulle tolka och analysera ord, både från en själv och från andra. Nä det går bara inte. Man lär sig bygga upp sin egen pansarplåt men man lyckas få den olika tjock. Men helt plötsligt så har man hittat just det där lilla som gör att den blir hur tjock som helst och då kan det ju inte bli bättre. Oj vad jag svamlar på. Rycktes iväg av mina tankar, som vanligt övertolkningar och analyser. Men det är sån jag är, på gott och ont. Och ingen förstår mig:P Tack för igår! Du gjorde min dag med din härliga strålande attityd och fina kommentarer. Gick ju inte annat än att fortsätta i samma anda!
vad har hänt?
Det är en konst att kunna bita sig i läppen och sitta på en dräpande kommentar (som riskerar feltolkning), jag vill tro att jag blir allt bättre på det under årens lopp... Eller så har folk helt enkelt lärt sig att inte lyssna.
I am very excited to see this site. Universal design and accessibility. Congratulations!
