Du har ett ansvar i livet

Så var det gjort då - flytten av alla (nästan iaf) mina saker, från Ursviken till stan, till den finaste lägenhet man kan tänka sig - jag är så lycklig! : D 

Men det var inte helt utan slit, var fulllständigt utmattad när allt var klart och den efterföljande, mkt välbehövliga och även välförtjänta, duschen var himmelsk. Svetten lackade rejält ett tag när jag sprang i trapporna och hur var det då inte för de som bar fem gånger så tungt som mig och dessutom drog på förkylningar och skador?

Stort tack till alla som hjälpte till, utan er hade detta inte varit möjligt eller gått så bra: pappa - en förkyld fena på släp och att hålla ett vakande öga på flyttlassen. Jocke - sötnosen som får pluspoäng bara för att han befinner sig i samma rum som mig, oroväckande förkyld och med ett värkande knä slet han så gott han kunde. Fredde - trodde han skulle vara hemma på semester men ack vad han bedrog sig, känner ett stygn av dåligt samvete när jag tänker på hur han fick kånka och det utan att klaga (så jag hörde iaf). Stellan - som fick lära sig att kunskap väger tugnt, speciellt om man är kaxig och bär två lådor samtidig ; ). Sist men inte minst: Johan - förmodligen den som tyckte att det var minst jobbig med flytten, när alla andra stånkade och beklagade sig hurtade han upp för trapporna som om han tränade till Lidingöloppet... och allt detta med ett Johanleende på läpparna! 

Önskar att jag kunde bjuda alla flyttkarlar på spa med mkt öl men tyvärr räcker inte min skrala ekonomi så långt så ni får, till vidare iaf, nöja er med ett stort TACK! (Tack även till Patrik m sambo som lät oss flytta in saker så tidigt och till mamma som alltid är ett stöd.)

Det jag oroat mig för så länge är nu överstökat - så skönt det känns! : D Bara den roliga städningen kvar... ; )

Nu - sova... zzzzz