Du har ett ansvar i livet

Har just nu en, ursäkta språket, en jävla träningsvärk och allmänt ont  - kroppen är full i blåmärken, bulor och skavsår. Gårdagen aktiviteter har satt sina spår....

Hade sedan innan preliminärbestämt med Sandra att vi skulle köra extrapass i dojon på fredag kväll men inget var helt bestämt och för att vara helt ärligt hoppades en liten del av mig att det inte skulle bli nåt så jag fick en lugn hemmakväll ist, det var länge sen jag hade en sån och kroppen skriker efter lite vila... : )

Var på väg till Maxi med Johanna för att handla till Viljas 1-årskalas, när Pär, lagledare för CIF, ringde och undrade om jag inte var intresserad av att spela match med dom på kvällen. Till saken hör att jag tidigare spelat för CIF (spelar numera för Rönnskärs IF) och att de hade, pga sjukdom, nästan inga spelare som kunde delta. Tackade nästan ja, blev jätteglad och glömde alla kroppens krämpor på två sekunder men var tvungen att kolla hur det blev med ju-jutsuträningen. Efter lite ringande och överläggande med både Sandra och Jocke (svartbältare som skulle hålla i träningen) så ringde jag Pär och tackade ja till att spela åtminstone första halvlek - alltid nåt.

Nu blev det bråttom, matchen började halv sju, de skulle hämta mig fem och klockan var halv fyra. Så det blev hem till föräldrarna, där jag lämnat en massa grejer, tvingade mamma att koka lite makaroner som jag slängde i mig och sen fick pappa skjutsa hem mig för att jag skulle hinna packa innan de kom för att hämta mig. Tack mamma och pappa för att ni alltid ställer upp - ni är guld värda!

Lite stressigt blev det men det var det värt! Kul att spela fotboll igen, även om det var med spelare som jag knappt visste vem det var, även om motståndet var Sörböle och även om jag kanske inte var särskilt bra! Det kommer att bli svårt att sluta spela... Skulle egentligen bara spela första halvlek men ansåg att jag skulle hinna med ungefär en kvart i andra oxå innan jag skulle bli hämtad så jag bad att få spela lite till... Kommer nog att dö på fotbollsplanen... ; )

Tack och lov blev det inga skador men då var det värre i dojon... : )
Vi var sex stycken som extratränade av vilka jag var den enda vitbältaren och kände mig riktigt kass i jämförelse men hade ändå så himla kul! Fick som vanligt lära mig en massa intressanta saker, ibland även smärtsamma... Svettigt var det men riktigt roligt, blåmärken och bulor till trots! Tack Jocke, Sandra, Mårten, Kvande och Micke för att jag fick träna med er!

Filmkväll hos Sandra och Mårten följde... En film med Harrison Ford låg i dvd-spelaren och Sandra fixade mannagrynsgröt, för övrigt tidernas filmsnacks, men inte hjälpte det... Vi pratade och skrattade mer än såg på film så när filmen tog slut var det inte nån mer än kanske Mårten som hade lite koll på vad den handlade om. Klockan fem kom jag äntligen i säng och då var det inte många timmar kvar innan jag skulle upp igen för att fara på Viljas födelsedagskalas... : )

Viljas kalas ja! Sötnosen har hunnt bli ett år och det firades med pompa och ståt i Johannas stuga med ballonger, stämsång, jättegod hemgjord prinsesstårta och massor med presenter... Vilja själv såg ut att trivas riktigt bra med att vara i händelsernas centrum och varje gång uppmärksamheten riktades mot någon annan rynkade hon ihop ansiktet och lät höra ett skri som genast gav gensvar... allas ögon riktades mot henne och plötsligt solen lyste igen...